ÖRTMEDICIN

Alla vet att inget djurliv kan existera utan växter men det krävs kanske lite mer fantasi för att förstå hur fullkomligt djuren är en produkt av växterna. Djuren är skapade av växternas substans och uppstår ur dem på växternas villkor. Ett djurs tillstånd och välbefinnande beror i varje ögonblick på den växtföda det stoppat i sig, och även köttätande rovdjur äter ibland instinktivt vissa växter för att fylla andra behov än att bygga upp sin kroppsvävnad.

Försvar mot djuren
De verksamma substanserna i växterna har utvecklats under miljoner år i en evolutionsprocess där växterna hela tiden sökt försvara sig mot djur som äter dem. För framför allt insekter, men även för större djur kan växtsubstanser vara giftiga och avskräckande.Vissa insekter och andra djur har utvecklat resistens och tvingat växterna att utveckla ännu kraftfullare substanser som i sin tur alstrat resistenta insekter och så vidare i en "ekologisk kapprustning". Samma ämnen och doser som retar eller avskräcker insekter har en stimulerande effekt på människokroppen, ett gott exempel på biologisk komplexitet!

En genomgång av befintlig örtmedicinsk litteratur visar att åtminstone 1.3 procent av den svenska florans arter har biologiska effekter som vi inte bör nonchalera. Väldigt många växter har olika medicinska effekter och dessutom andra välgörande och allmänt vävnadsvårdande effekter på kroppsorganen och deras funktioner.

Kunskap om örters effekter
Om vi tittar på relationen ört/människa så kan vi konstatera att vi sedan vi uppstod ur naturen varit i stor utsträckning hänvisade till växter som föda. Som naturfolk har vi ätit lite av många olika typer av växter, dels för att de var sällsynta och spridda i naturen, dels för att smaken eller de medicinska effekterna inte alltid manade till riklig förtäring av en enda växtart. Vi observerade också vilka växter djuren åt, när och varför de gjorde det och konsekvenserna av det. Växternas olika effekter har i varje ögonblick servat och understött kroppen. Kroppens organ och vävnader har fått hjälp med viktiga funktioner i kroppens arbete att upprätthålla sig själv. Dramatiskt uttryckt har kroppen varit örternas "sprattelgubbe". I miljoner år har detta varit Livets och människans lott.

I världen finns cirka 250.000 högre växtarter och jämfört med andelen viktiga svenska medicinalväxter bör det finnas tusentals arter som har ospecifika effekter på den mänskliga organismen, och hundratals växtarter som har mer specifikt botande egenskaper eller andra exklusiva effekter.

Örter för alla ändamål
Bara för att belysa mångsidigheten i växternas egenskaper presenteras ett kraftigt urval av växter fördelade i några få olika kategorier efter deras verkan. Recept på några av de listade örternas användning följer senare i artikeln.

Antiseptiska
Bakterie- och/eller svamphämmande ämnen; Ärenpris, Blåbär, Brännässla, Trädgårdtimjan, Backtimjan, Kyndel, Salvia, Svarta vinbär, Kunsmynta, Basilika, En, Pepparmynta, Humle, Malört, Svartkämpar, Åkerfräken, Kanel, Kryddnejlika, Läkealoe, Vitlök, Vitmossa.

Aptitretande
Örter med bitterämnen stimulerar matsmältningsvätskorna och tarmvitaliteten: Daggkåpa, Skelört, Koriander, Rundhagtorn, Lakrits, Johannesört, Kungsmynta, Gåsört, Rosmarin, Tussilago, Läkevänderot, Malört, Vattenklöver, Maskros, Nyponros, Ärenpris, Islandslav, Vitlök, Kanel, Ingefära, Kardemumma.

Blod- och diarréstoppande
Örter med garvämmnen som verkar sammandragande: Daggkåpa, Mjölon, Smultron, Nejlikrot, Johannesört, Vitplister, Gåsört, Slån, Björnbär, Hallon, Tussilago, Blåbär, Lingon.

Galldrivande
Stimulerar utsöndring av gallsalter: Malört, Skelört, En, Gulsporre, Maskros, Gurkmeja, Vitlök.

Gasdämpande
Eteriska oljor lindrar och underlättar tarmfunktionen: Anis, Kummin, Fänkål, Kamomill, Ingefära, Kardemumma, Vitlök.

Hjärtstärkande
Liljekonvalj, Rundhagtorn, Fingerborgsblomma, Hjärtstilla.

Hostdämpande och slemlösande
Slemlösande och lenande i slemhinnorna: Kungsljus, Tussilago, Stensöta, Lakrits, Honung, Anis, Kummin, Fänkål, Lakrits. Trädgårdstimjan, Opievallmo, Timjan, Ålandsrot, Kungsmynta, Bockrot, Såpnejlika, Gullviva, Svartkämpar, Kryddnejlika, Vitlök.

Inflammationshämmande
Gurkmeja, Rölleka, Hästkastanj, Slåttergubbe, Gurkört, Lakrits, Kamomill, Svartkämpar, Slån, Björnbär, Såpnejlika, Vallört, Ingefära.

Insektsavskräckande
Aromatiska oljor mot utvärtes ohyra: Malört, Renfana, Skvattram, Vitlök.

Kramplösande
Eteriska oljor som invärtes lindrar tarmsmärtor: Rölleka, Rosmarin, Lakrits, Anis, Kummin, Fänkål, Gåsört, Koriander, Sötväppling, Bockrot, Tussilago, Ingefära, Kardemumma.

Laxerande
Läkemalva, Brakved, Gulsporre, Lin, Slån, Fläder, Loppfrö,

Lugnande
Lugnande, sömnbefrämjande medel: Ljung, Humle, Läkevänderot, Skelört, Kamomill, Pepparmynta, Slåttergubbe, Johannesört, Citronmeliss.

Menstruationsdämpande
Vitplister, Gåsört, Kamomill

Mjölkstimulerande
Stimulerar mjölkutsöndring vid amning: Fänkål, Vinruta, Järnört.

Parasitrensande
Aromatiska oljor mot invärtes parasiter: Trädgårdstimjan, Malört, Renfana, Träjon, Kanel.

Smärtstillande
Bolmört, Opievallmo, Fläder, Kryddnejlika.

Sårläkande
Sammandragande och/eller antiseptisk effekt som omslag på utvärtes sårskador: Malört, Hästkastanj, Humle, En, Ärenpris, Daggkåpa, Al, Kamomill, Åkerfräken, Blåbär, Pepparmynta, Vitmossa, Johannesört, Sötväppling, Vallört, Svartkämpar, Åkerfräken, Tussilago, Läkealoe.

Urindrivande
Mjölon, Ljung, Åkerfräken, Gulsporre, Bockrot.

Förlorad kunskap
I samband med avfolkningen av landsbygden och inflyttning till städerna tilltog främlingsskapet inför naturen. I denna process förlorade vi samtidigt kunskapen om örternas kvaliteer och andra viktiga naturföreteelser. Ännu för bara några hundra år sedan var örtkunskapen hos allmänheten mycket större än idag och många örter användes invärtes och utvärtes som föda och medicin, till sårvård och hudvård. Idag kan knappast någon säga hur Ärenpris ser ut, var den växer och vilka medicinska egenskaper den har.

Den livaktiga örtmedicin som fanns ett par hundra år tillbaka blev starkt diskriminerad när den moderna skolmedicinen förfäktade sina rön med samma överdrivna anda som kännetecknar alla trendgenombrott. Därtill utsattes företrädare för ört. och naturmedicin för trakasserier, fängslanden och "häxbränning", ofta med läkarnas goda minne och illa dolda förtjusning . de blev ju på ett enkelt sätt av med konkurrenter. Till de stora folksjukdomarna hör idag mag. och tarmbesvär, katarrer, diarreer, uppstötningar, förstopp-ningar ,gasbildning, dålig blodcirkulation, otillräckligt fungerande körtlar och slemhinnor, infektioner, problem i hjärtat och dess kranskärl, muskelspänningar, mental anspänning, ångest och många andra för individen plågsamma och för samhället kostsamma tillstånd.

Förvisso beror inte dessa tillstånd enbart på utebliven örtterapi utanfrämst på självdestruktiva beteenden som rökning, drogmissbruk, överintag av proteiner, fetter och kolhydrater, fiberfattig kost, otillräcklig motion, trauma och stress. Utan tvekan skulle dock en kompetent och seriöst framlagd och utlärd örtterapi avsevärt kunna höja folkhälsan, lätta överbelastningen inom sjukvården och därmed även gynna samhällsekonomin och lätta skattebördan.

Myten om giftighet
Många växter har fått oförtjänt dåligt rykte till följd av schablonmässiga vetenskapliga tester utan uttalat syfte. I dessa utför man normalt LD.50 test vilket innebär att försöksdjur utsätts för en sådan dos att 50 procent av djuren dör. I praktiken betyder detta att man höjer dosen ända tills hälften av djuren slutligen dör, och sedan kallar men detta för "dödlig dos" och avfärdar den undersökta växten som "giftig", en uppgift som sedan fortplantar sig i populära floror

Flera invändningar kan resas mot LD.50.förfarandet. Ämnen som normalt förtärs kan injiceras i försöksdjuren och de utsätts ofta för ämnet i så stora doser eller under så lång tid att det inte på något sätt liknar en naturlig exponering. Enligt denna definition sätter vi själva i oss massor av gifter: salt, peppar, alkohol, nikotin, saffran, bensoesyra, ättika, och åtskilliga andra. En klassisk sanning är att giftighet är en dosfråga, som avgör om den tillförda mängden dödar, förgiftar, botar förbättrar, eller saknar effekt. Detta gäller även i högsta grad skolmedicinens konventionella läkemedel (vissa av dess företrädare anser till och med att ett läkemedel måste vara höggradigt "giftigt" för att vara effektivt, en uppfattning som står i stark kontrast till homeopatin). En annan missvisande faktor är att extremt renframställda verksamma substanser i örter eller dess syntetiska motsvarigheter saknar buffrande ämnen och därför kan vara giftigare än den naturliga örtdrogen. I ett naturellt, ej extremt renat örtpreparat kan utöver den verksamma substansen ingå flera ämnen som reducerar skadliga biverkningar och genom inbördes samverkan förstärker den botande effekten. eller som har en gifteffekt.

Det våras för örtmedicinen
Örtmedicin är troligen människans äldsta läkekonst. I alla tider har människor observerat att olika växter kan ha effekter på olika tillstånd. Örtmedicin har haft, och har alltjämt stor betydelelse inom läkarvetenskapen. På senare tid har örtmedicin rönt ny uppskattning och spridning, baserat på ny och vederhäftig forskning. Länder i alla världsdelar har en livaktig folkmedicin baserad på örtpreparat. FN har utfört omfattande undersökningar av folkmedicinska örtpreparat och lyckats bekräfta, upptäcka och återupptäcka många medicinskt värdefulla och verksamma substanser. Samtidigt har man lyckats sortera bort "utfyllnadsörter" som av tradition blandats in men saknar effekt.

I Östeuropa, liksom andra områden med mindre raffinerad västerländsk sjukvård har man bedrivit mycket seriös forskning och insamling kring läkeörter, och hushållen har en levande tradition av insamling och bruk av naturmedel. Under andra världskriget gav svenska medicinalstyrelsen (socialstyrelsens föregångare) ut en skrift där man beskrev och efterlyste insamling av olika växtdelar från följande medicinalväxter, eftersom motsvarande konventionella preparat inte gick att få fram på grund av avspärrningen. Det var: Backtimjan, Fläder, Lind, Spansk körvel, Besksöta , Getpors, Malört, Stensöta, Björk, Tussilago, Maskros, Svarta vinbär, Blodrot, Islandslav, Mjöldryga, Tall, Bockrot, Isop, Mjölon, Träjon , Bolmört , Johannesört, Mattlummer, Vallört, Brakved, Kalmus, Nyponros, Vattenklöver, Brännässla, Kamomill , Odört, Vitklöver, Ek, Kardborre, Rölleka, Åkerfräken, En, Kummin, Slåttergubbe

Lika farligt som svamp
Medvetenheten om risken med giftiga svampar är väl ganska spridd idag. Även om det är svårt att finna växtrikets motsvarighet till vit flugsvamp, finns det anledning att vara försiktig i utnyttjandet av örter. Uppfattningen att alla naturliga preparat från örter är ofarliga och okritiskt kan konsumeras invärtes eller utvärtes är naiv och farlig och skadar bara örtmedicinens rykte. Tvärtom kan exempelvis alkaloider och eteriska oljor både in. och utvärtes orsaka allvarliga organ. och vävnadsskador och till och med döden vid överdos.

En annan försvårande faktor är att växter är flexibla biologiska enheter som svarar på den samlade yttre miljöns påverkan, vilket medför att växtens halt av verksam substans kan variera avsevärt mellan olika platser och mellan olika år på samma plats. Detta är bakgrunden till att vissa viktiga naturmediciner syntetiseras i laboratorier till preparat med känd halt eller odlas under minutiösa förhållanden.

Användning av läkeörter
Läkeväxter som används kontinuerligt har förebyggande och friskvårdande effekt genom att ständigt stimulera kroppens vävnader och organsystem. I den meningen är örterna inte i egentlig mening mediciner, utan snarare viktiga komponenter i en fullvärdig kost. Vid akut sjukdom eller nedsatt organfunktion används örtterapi mer som medicin i större doser under kortare tid. Intag av örter kan ske i form av dryck, sallad, krydda eller huvudrätt, brödkrydda (om den verksamma substansen tål gräddningsvärmen) eller som torkat råprepatat, bara man tänker på rätt dosering. Många växter har så svag medicinsk effekt att överdosering inte ger biverkningar och de kan med fördel användas som livsmedel, exempelvis brännässla, kirskål, mållor, tistlar, maskros och kaveldun.

Bli din egen örtläkare
Alldeles utanför din dörr finns flera läkeörter och inom några kilometer från ditt hem finns förmodligen en mängd medicinalväxter. Allemansrätten tillåter oss att plocka dem om vi inte skadar naturen och det kostar inte mer än arbetet att bereda dem. Den här artikeln är en introduktion men bestämningsfloror krävs för att med säkerhet bestämma växter vilket är viktigt. Bra floror med både bestämningsnycklar och bilder finns med i litteraturförteckningen.

När du väl kommit igång fylls dina köksskåp av doftande och mystiska burkar och påsar och dina vänner börjar bli nyfikna på vad du egentligen sysslar med, och då kan du dela med dig av dina örter och dina kunskaper!

Verksamma substanser
I laboratioriet har man identifierat de ämnen som utgör de verksamma substanserna . de medicinskt effektiva ämnena . i örter.

Alkaloider
Kväveinnehållande ämnen som bildar vattenlösliga salter med organiska syror. I ren basform är alkaloiderna fettlösliga och genomtränger lätt slemhinnor och når slutligen kroppscellerna. De är vanliga hos tvåhjärtbladiga växtfamiljer som Apocynaceae (Vintergröne.växter), Berberidaceae (Berberis.växter), Fabaceae (Ärtväxter), Papaveraceae (Vallmoväxter), Ranunculaceae (Smörblommeväxter), Rubiaceae (Mårväxter) och Solanaceae (Potatisväxter). Kända alkaloider är heroin, morfin, kokain, nikotin och solanin.

Glykosider
En sockermolekyl, ofta glukos, bunden till en aglukon eller genin, ofta en alkohol eller fenol. Fasta ämnen, vattenlösliga, eller lösliga i organiska lösningsmedel. Vid olika pH spjälkas de båda molekyldelarna och får nya egenskaper. De finns hos växtfamiljerna Brassicaceae (Korsblommiga växter), Caryophyllaceae (Nejlikväxter), Ericaceae (Ljungväxter), Rosaceae (Rosväxter) och Scrophulariaceae (Lejongapsväxter).

Saponiner
Löddrande, tvålaktiga och ytaktiva glykosider med aglukondel av exempelvis steroider och triterpener. Binds till kolesterol och tas ej upp genom slemhinnor, vilka dock stimuleras och aktiveras, samt ökar sin genomsläpplighet för andra ämnen. Finns hos ex. björk, gullviva, luktviol, styvmorsviol, smörblomma, spenat, mangold, tomat och rödbeta.

Garvämnen (Garvsyror)
Kvävefria organiska syror med komplex struktur, lösliga i vatten, alkolhol eller glycerin. Har sammandragande effekt på slemhinnor och motverkar blödning och inflammation. Finns hos ex. Geraniaceae (Näveväxter), Rosaceae (Rosväxter) och Boraginaceae (Strävbladiga växter). och särskilt i ex. blodrot, ek, blåbär, johannesört, pepparmynta, salvia och mjölon.

Eteriska oljor
Flytande, flyktiga ämnen med oljig karaktär, oftast med terpener som aromatisk substans. Fettlösliga, lätt upptagbara genom hud och slemhinnor och spridande sig i hela kroppen dock med kort uppehållstid, högst något dygn. Finns främst hos Apiaceae (Flockblommiga växter), Brassicaceae (Korsblommiga växter), Lamiaceae (Kransblommiga växter), Pinaceae (Barrväxter). Särskilt hos ex. anis, kummin, fänkål, enbär, citrusfrukter, nejlikor, ingefära, kanel och vitlök.

Bitterämnen
Kvävefria, bittert smakande ämnen med variabel kemisk struktur. Aktiverar slemhinnor och tarmkanal och ökar aptiten genom att stimulera utsöndring av saliv och matsmältningsvätskor samt ökar blodflödet i slemhinnorna. Finns i ex. sprängört, vattenklöver, humle, islandslav och maskros.

Slemämnen
Kvävefria makromolekyler av kolhydrater, normalt bildande mer eller mindre trögflytande sav eller slem hos växter. Verkar smörjande och skyddande på slemhinnor och tarmvägg, även laxerande vid stor tillförd volym. Finns i ex. lin, islandslav, rödmalva, svartkämpar och tussilago.

Örtmedicinsk terminologi
De olika delarna i en växt kan innehålla helt olika ämnen, eller mycket olika halter av samma ämne och det är därför viktig att veta vilken växtdel man använder. Vedertagen farmakologisk praxis med latinska beteckningar för växtdelar, med tillägg för växtartens latinska artled används för att skilja preparaten:

Bulbus = Lök, ex. Bulbus allii (Vitlök; Allium sativum)
Cortex = Bark, ex. Cortex quercus (Ekbark; Quercus robur)
Flos (Flores) = Blomma, ex. Flos chamomillae (Kamomillblomma; Chamomilla recutita)
Folium (Foli) = Blad, ex. Folium uvae ursi (Mjölonblad; Arctostaphylos uvaursi)
Fructus = Frukt, ex. Fructus dumalii (Nypon; Rosa dumalis)
Herba = Ört, ex. Herba piperita (Pepparmynta; Mentha piperita)
Lignum = Ved, ex. Lignum juniperi (Enved; Juniperus communis)
Pericarpium = Fruktskal, ex. Pericarpium aurantii (Pomeransskal; Citrus aurantium)
Radix = Rot, ex. Radix glycyrrhizae (Lakritsrot; Glycyrrhiza glabra)
Rhizoma = Rotstock, ex. Rhizoma valerianae (Vänderot; Valeriana officinalis)
Semen = Frö, ex. Semen psyllii (Loppfrö; Plantago psyllium)
Tuber = Jordstam, ex. Tuber polypodii (Stensöta; Polypodium vulgare)

De färdiga örtpreparaten uppdelas i olika kategorier med avseende på hur de beretts och hur de är avsedda att användas: Macerat - växtpreparatet slås över med kallt, ljummet eller kokande vatten och får ligga i blöt över dagen eller natten (0.5.12 timmar), varefter spadet silas av och används.
Infusion - Kokande vatten slås över växtpreparatet som får dra i 10-45 minuter, varefter spadet silas av och används.
Dekokt - Växtpreparatet kokas i vatten 15.30 minuter, varefter spadet silas av och används.
Tinktur - Växtpreparatet får dra genom maceration i stark alkohol (cirka 85 %) i slutet kärl under 8.10 dagar.
Extrakt - Odefinierat, ofta alkoholutlakat preparat.
Sirap - Växtpreparatet extraheras från växtpreparatet på något av ovanstående sätt och reds av med sockerlag.
Juice - Färskt växtpreparat mals eller krossas och växtsaften filtreras av och används som färskvara.
Pulver - Det torkade växtpreparatet krossas eller mals till en finfördelad blandning, normalt omedelbart före användandet , annars förstörs preparatet genom den ökade kontakten med luft.
Aetheroleum - vanligen med destillat ur vattenånga framställd eterisk olja.
Oleum - Olja, kall- eller varmpressad basolja ur frön eller frukter.

Aromolja - Växtpreparatet, eller en beredning enligt ovan, får dra i/blandas med en vegetabilisk olja, ex. oliv., mandel., soja., avocado. eller jordnötsolja till flytande konsistens.
Pyroleum - Tjära framställd genom torrdestillation av växtpreparat.
Salva - En beredning av ett växtpreparat enligt ovan blandas med ett fast vegetabiliskt fett som ullfett och vax eller glycerin, till fast konsistens.
Balsam - Lösning av harts i flyktig eterolja.
Resin - Produkt av sekret eller balsamdestillat av växtpreparat.

Generellt brukar späda växtdelar som blommor och blad beredas som infusion, medan hårdare växtdelar som bark, rötter och läderartade blad bereds som dekokt. Macerat, infusion, dekokt och sirap används normalt invärtes som örtte/i örtte. Juice används invärtes som okokt färskpreparat. Tinktur, olja, salva, tjära och balsam används normalt utvärtes på sår, brännskador, mot parasiter, insekter, eksem och andra hudproblem, samt vid massage.

Skörd och beredning
Skörd av medicinalväxter måste planeras utifrån vilken vilken växtdel man är intresserad av:

Blad - plockas som unga och fräscha, men ändå så stora som möjligt och alltid innan växten blommat.
Blommor - Kronblad eller hela blommor plockas i början av blomningen, och definitivt innan blomman börjat vissna.
Frukter - Samlas i ungt stadium och får eftermogna inomhus. När frukten mognat plockas alla frön bort.
Bark - Skördas på våren då den är savmättad.
Ved - Skördas som kvistar eller tunna stammar under vår och höst då den är savmättad.
Rot - Skördas på hösten efter tillväxtsäsongen då den är fullmatad med lagrade ämnen.
Lökar - Skördas på hösten efter att plantan vissnat och alla ämnen dragits tillbaka ned i löken.
Helväxt - Ovanjordiska delar skördas under tidig blomning. Vedartade partier lämnas.

Växten eller växtdelarna behandlas varsamt . Växterna måste hållas rena, altervativt sköljas av om det inte förstör preparatet. Rotdelar måste noggrannt rensas från sand och jord och eventuellt medföljande insekter eller larver.

Den dominerande konserveringsmetoden för växter är torkning (se även sid 145). Torkningstemperaturen kan inledningsvis gärna vara 60 grader under några minuter, detta för att förstöra växtens egna enzymer som kan bryta ned de aktiva medicinska substanserna. Undantag utgörs av örter med känsliga aktiva substanser som ej tål 60 grader, exempelvis eteriska oljor, enzymer och andra proteiner som snabbt dunstar eller bryts ned.

Växtmaterialet som skall torkas läggs i ett enkelt lager på torrt, rent nät eller papper eller hängs upp i luftiga klasar i snören på varm, torr plats. Det färdigtorkade preparatet skall ha kvar sin naturliga färg, vara obetydligt skrumpnat, ha behaglig doft, samt ha en lätt smulbar eller brytbar konsistens. Preparaten förvaras torrt svalt och mörkt i lufttät förpackning av papper, plåt, plast eller glas. Särskilt fuktkänsliga preparat måste hettas upp i burken som försluts innan den svalnat. Hållbarheten för torkade och rätt förvarade örtpreparat är normalt 1.2 år. Därefter förlorar det i kvalitet ju längre det ligger.

18 Inhemska vilda läkeörter
Följande förteckning är utvald i avsikt att presentera de samtidigt bästa och vanligaste medicinalväxterna. Samtliga arter som tagits med är allmänna och finns i större delen av Sverige. Många av dem uppträder dessutom som så kallade "ogräs" och förekommer därför rikligt. Alla recept avser torkade preparat såvida inte annat anges. Angiven vikt motsvarar inte nödvändigtvis angiven volym utan kan vara uppgifter från olika källor.

Björk
(Betula pendula, B. pubescens, B. nana)
Egenskaper: Urin- och svettdrivande effekt genom saponiner och eterisk olja, utvärtes sammandragande effekt av garvämnen. Björkvedstjära avskräcker skabbkvalster och hudparasiter samt lindrar hudirritationer.
Dosering: 1.2 teskedar (1.5 gram) blad per kopp bereds som infusion. Ta 20.30 gram i 2 dl vatten som urindrivande, två gånger per dag.
Björkbark, 10 gram till 2 dl vatten bereds som dekokt till utvärtes omslag och tvättning. Björkträtjära, 15 gram i 100 gram salva mot skabb och ektoparasiter, 8 gram per 100 gram vid övriga hudirritationer.

Blåbär
(Vaccinium myrtillus)
Egenskaper: Färska frukter milt laxerande, torkade bär motverkar diarre (antilaxerande) genom samverkan mellan pektin och sammandragande garvämnen. Samverkan mellan garvämnen och organiska syror har antiseptisk effekt och motverkar jäsning i tarmen. Antocyanglykosider förstärker kapillärerna och verkar inflammationshämmande. Allmänt gynnsam effekt på blodcirkulation, på dagseende vid bländningssituationer samt på nattseende.
Dosering: 2 matskedar (5 gram) torkade bär per kopp bereds som dekokt eller tuggas och intages vid behov.
Varning: Överdosering eller långvarigt bruk av blad kan vara skadligt p g a hydrokinon som orsakar blodbrist (=järnbrist).

Brakved
(Frangula alnus)
Egenskaper: Antrakinonderivat i bark och bär starkt laxerande och tarmtömmande, kraftigare i färsk bark och mogna (blåa) bär. Sammandragande garvämne, bitterämne och slemhinnestimulerande saponin, den senare även i omogna bär.
Dosering: 1 tesked (0.5.3 gram) torkad 1.2 år gammal bark per kopp bereds som macerat i kallt vatten i 12 timmar och intages varje kväll i högst en vecka. Används när övriga laxermedel (vetekli, linfrö, loppfrö) ej verkat. Blandas gärna med kramplösande preparat (kamomill, pepparmynta, fänkål) för att mildra effekten.
Varning: Överdosering eller långvarigt bruk skadligt på grund av frangularosid (mest i färsk bark) och garvsyra.

Gullviva
(Primula veris)
Egenskaper: Saponiner stimulerar slembildning och slemutsöndring vid rethosta och luftrörskatarr. Flavonglykosider urindrivande, kramplösande och stärkande på kapillärväggarna. Fenolglykosider och eterisk olja samt garvämnen.
Dosering: 1 tesked (0.5 gram [eller 1.5 gram/dag]) rot per kopp bereds som dekokt 10 minuter och intas morgon och kväll.

Gåsört
(Potentilla anserina)
Egenskaper: Sammandragande garvämnen, Urindrivande och kramplösande flavonglykosider lindrande på menstruationssmärtor samt på gasbildning och besvär i magtarmkanalen. Utvärtes till sköljningar och omslag på eksem och hudbesvär samt till gurgling.
Dosering: 2 teskedar (1.5 gram) per kopp bereds som infusion 10.20 minuter och en varm kopp intas morgon och kväll, eller ett par dagar före till ett par dagar efter menstruation. Kan blandas med lika delar kamomill och rölleka.

En
(Juniperus communis)
Egenskaper: Eteriska oljan juniperin, rikligast i omogna bär, starkt urindrivande, liksom flavonglykosider som även har kramplösande effekt samt stärker kapillärernas väggar. Garvämnen sammandragande. Antiseptisk vid urinvägsinfektion. Motverkar gasbildning i tarmen.
Dosering: 1 matsked (0.5.4 gram) enbär per 2 koppar vatten bereds som infusion 10 minuter och en kopp intas morgon och kväll (olämpligt för njursjuka).
Varning: Överdosering njurskadande eller aborterande på grund av juniperin.

Islandslav
(Cetraria islandica)
Egenskaper: Antiseptiska organiska syror och vid lakning i kallt/varmt vatten slembildande polysackarider, skyddande vid luftvägsinfektion. Stimulerande vid dålig matsmältning och aptitlöshet. Vitamin A, B samt jod, mycket kolhydratrik, fullgod som livsmedel.
Dosering: En matsked per kopp. Bereds som macerat i kallt vatten för att få bitterämnen. Bereds som macerat i kokande vatten för att få slemämnen.

Johannesört
(Hypericum perforatum)
Egenskaper: Eterisk hypericinolja som är sårläkande och inflammationsdämpande samt depressionshämmande genom påverkan i centrala nervsystemet och därför användbar mot migrän, klimakteriebesvär, sängvätning, trötthet, obalans och "psykosomatiska" sjukdomar. Även fytonciderna imanin och novoimanin är antiseptiska, särskilt på brännskador. Flavonglykosider är urindrivande, kramplösande samt stärkande på kapillärväggarna.
Dosering: 1.2 teskedar (2.4 gram) ört per kopp bereds som infusion och intas morgon och kväll under 2.3 månader.
Varning: Överdosering i samband med solljus skadligt på grund av fotosensibiliserande hypericinolja.

Kamomill
(Chamomilla recutita)
Egenskaper: Klassisk läkeört med många kvaliteer. Den eteriska kamomilloljan är antiseptisk, inflammationshämmande och kramplösande, speciellt för "oroliga magar" och lindrar och läker tarmbesvär som katarr, gaser, sår. Den har vidare visat sig vara, hudstimulerande, lindrande på menstruationssmärtor och antiallergisk genom att hämma frisättning av histamin. Kamomill är också allmänt lugnande, avslappnande och sövande. Utvärtes används Kamomill som omslag vid sårskador och hudirritationer samt som bad, baddning eller inhalation i alla kroppsöppningar vid slemhinneinflammation, men även vid bensår, fistlar, hemorojder, bröstkörtelinflammation, blöjutslag och skavsår.
Dosering: 2 teskedar (1.5 gram [8.16 gram]) kamomillblommor per kopp beredes som infusion och intages mellan måltiderna. För utvärtes bruk beredes 3 gram per dl vatten som infusion.

Kummin
(Carum carvi)
Egenskaper: Eterisk kumminolja verkar kramplösade och motverkar gasbildning i tarmkanalen, vilket ökar aptit och matsmältning och stimulerar utsöndring av galla. Stimulerar även utsöndring av mjölk vid amning. Frukternas innehåll av fett och protein ger visst näringsvärde.
Dosering: 1 tesked (1.2 gram) kumminfrukt per kopp bereds som infusion och intages vid behov. Kumminolja i vegetabilisk olja används som massageolja eller badtillsats.

Ljung
(Calluna vulgaris)
Egenskaper: Hydrokinon är antiseptiskt vid njur- och urinvägsbesvär, dock endast i basisk urin vilket uppnås genom att inta bikarbonat. Urindrivande genom saponin. Lugnande verkan som örtte. Kalciumrik.
Dosering: 1.2 teskedar (1.5 gram) blad och blommor per kopp bereds som infusion, intages mellan måltider eller före sömnen.

Läkevänderot
(Valeriana officinalis)
Egenskaper: Svag, långtidsverkande lugnande effekt av eterisk valerianaolja, kraftigare men korttidsverkande lugnande effekt av valepotriat, bägge med kramplösande effekt i tarmkanalen.
Dosering: 1.2 teskedar (0.5.2 gram) rotpulver per glas vatten intages vid behov flera gånger om dagen, eller hackad rot beredes som macerat i ett glas kallt vatten i 8.10 timmar.

Malört
(Artemisia absinthium)
Egenskaper: Eterisk absintolja stimulerar peristaltik och körtlar i tarmen, har galldrivande verkan, samt är kramplösande, antiseptisk och svetthämmande. Används mot dålig matsmältning, gallsten och allmänna gallbesvär.
Dosering: 1 tesked (0.5.1 gram) bereds som infusion och intas som varmt te 30 minuter före måltider i högst en månad.
Varning: Överdosering skadligt på grund av den eteriska thujonoljan.

Maskros
(Taraxacum vulgare)
Egenskaper: Värdefull medicinalväxt med bred effekt. Bitterämnen i mjölksaften stimulerar körtelutsöndring . och därmed aptiten . i magtarmkanalen, bukspottkörteln och levern. Gynnsam vid besvär i lever/gallsystemet som skrumplever, gulsot, matsmältningsbesvär och gallbesvär genom att öka gallbildning, verka urindrivande och saltdrivande och därmed motverka ödem, svullnad och övervikt.
Organiska syror och slemämnen i roten milt laxerande, och garvämnen sammandragande. Allmänt gynnsam effekt på ämnesomsättning och ger god effekt mot lättare förstoppning, högt blodtryck, hemorrojder, störningar i cirkulation och njurfunktion, gikt, reumatism, blodbrist och eksem. Höga halter av kolhydrater, gör örten till ett bra livsmedel utan biverkningar.
Dosering: 2 teskedar (4.12 gram) torkad rot, gärna med lite blad, per kopp bereds som infusion i 15 minuter och en kopp intas morgon och kväll i 1.1.5 månad, eller 1.2 matskedar juice av rot och blad blandas i ett glas vatten och intas intages morgon och kväll eller 30 minuter före måltid under 1.1.5 månad.

Mjölon
(Arctostaphylos uva.ursi)
Egenskaper: Antiseptisk verkan vid urinvägsinfektion genom hydrokinon, dock endast i basisk urin, vilket uppnås genom intag av bikarbonat. Flavonglykosider har urindrivande och kramplösande effekt.
Dosering: Två teskedar (1.5.4 gram) krossade blad per kopp bereds som macerat eller dekokt och intas i 1.2 koppar per dag i en månad.

Rundhagtorn
(Crataegus laevigata)
Egenskaper: Flavonglykosider stimulerar inlagringen av kalcium i tänder och skelett samt vidgar hjärtats kranskärl och triterpener ökar blodflödet genom hjärtmuskulaturen och till hjärnan. Kliniska studier visar gynnsam effekt på tillstånd som kärlkramp, förkalkning av hjärtats kranskärl och hjärtinfarkt.
Dosering: 1 tesked (0.3.1 gram) torkade blad, blommor, eller frukter per kopp bereds som infusion och intas 2 gånger per dag.

Svartkämpar
(Plantago lanceolata)
Egenskaper: Slemämnen lindrande på besvär i hals och övre luftvägar, diarre och inflammation i mag. tarmkanalen. Antibakteriell effekt mot streptokocker, stafylokocker och baciller hos aucubigenin ur färska,späda blad. Aucubigenin förstörs i värme. Sammandragande garvämne. Färgämnet xantofyll är utvärtes starkt sårläkande.
Dosering: 2 teskedar (1.3 gram) per kopp bereds som infusion och intages fritt vid behov. Även juice användbar invärtes, samt utvärtes till sårförband och eksem.

Tussilago (hästhov)
(Tussilago farfara)
Egenskaper: Slemhinneskyddande slemämnen lindrande vid luftvägskatarr. Sammandragande garvämnen. Urindrivande, kramplösande och kapillärstärkande flavonglykosider. Gula färgämnet xantofyll utvärtes är starkt sårläkande.
Dosering: 1 tesked (0.6.2 gram) blad per kopp bereds som infusion.
Varning: Överdosering och långvarigt bruk eventuellt skadligt på grund av alkaloiden senkirkin som i hög halt (8 foderprocent) orsakat tumörer i djurförsök.

Åkerfräken
(Equisetum arvense)
Egenskaper: Slemlösande saponiner, urindrivande och kramplösande flavonglykosider, dessutom stärkande på kapillärväggarna. Bitterämnen stimulerar körtlar och aptit. Sammandragande garvämnen. Variabel men låg halt av nikotin. Kisel stärker bindväv och är möjligen ansvarigt för okänd mekanism för gynnsam effekt mot tuberkulos. Antiseptisk vid utvärtes bruk vid bad och sårförband.
Dosering: 1.2 teskedar (2 gram) per kopp bereds som kiselfattig infusion och intas tre gånger om dagen eller 3 teskedar per kopp bereds som kiselrik dekokt 20.30 minuter och 1.2 koppar intas på morgonen.

17 importerade eller odlade läkeörter
Många värdefulla medicinalväxter kan inte växa vilt i Sveriges klimat eller är endast sporadiskt spridda och måste odlas kommersiellt i växthus, friland eller importeras. Många av dessa växter använder vi dagligen av tradition, kanske utan att känna till dess medicinska värde. Följande växter finns tillgängliga som livsmedel, krydda, i hälsokosthandel eller i några få fall som vilda eller odlade i Sverige.

Anis
(Pimpinella anisum)
Egenskaper: Eterisk anisolja stimulerar flimmerhår i luftvägarna och verkar slemutdrivande och lindrande vid luftrörskatarr och hosta, är kramplösande och motverkar gasbildning i tarmen samt stimulerar saliv. och körtelutsöndring i magtarmkanalen vilket förbättrar aptit och dålig matsmältning. Stimulerar mjölkutsöndring vid ammning, samt förefaller ha liknande effekt som östrogen.
Dosering: 1 tesked (0.5.1 gram) anisfrukter per kopp bereds som infusion i 20 minuter och intages vid behov.
Varning: Överdosering av ren olja är skadligt.

Basilika
(Ocimum basilicum, O. minimum, O. sanctum)
Egenskaper: Eterisk basilikaolja är kramplösande, lugnande, motverkar gasbildning i tarmen och stimulerar matsmältningen. Sammandragande garvämnen.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) per kopp bereds som infusion och intas vid behov.

Fänkål
(Foeniculum vulgare)
Egenskaper: Eterisk fänkålsolja stimulerar flimmerhåren i luftrören och verkar slemutdrivande vid hosta eller luftrörskatarr, är kramplösande och motverkar gasbildning i tarmkanalen, vilket förbättrar aptit och matsmältning. Stimulerar mjölkutsöndring vid amning. Utvärtes effekt mot ögoninflammation och till munsköljning. Frukternas innehåll av fett, protein och kolhydrat ger gott näringsvärde.
Dosering: 1 tesked (0.5 gram) fänkålsfrukt per kopp bereds som infusion och intages vid behov eller används utvärtes.

Ginseng
(Panax ginseng)
Egenskaper: Ginsenoider - triterpenglykosider - med ännu ofullständigt känd effekt på ämnesomsättningen har allmänt stärkande, koncentrationshöjande och prestationshöjande effekt och ökar förmågan att tåla fysiska och mentala påfrestningar, samt motverkar negativa effekter av åldrande.
Dosering: Finns tillgängligt i hälsokosthandeln i form av olika preparat med bruksanvisning, normalt blandpreparat med endast en liten del ginseng. Observera att rena bedrägerier förekommit med preparat som helt saknat innehåll av äkta ginseng.
Varning: Överdosering och långtidsbruk är skadligt.

Gurkmeja
(Curcuma longa)
Egenskaper: Färgämnet curcumin har inflammationshämmande effekt i klass med cortison och fenylbutazon men ger lägre risk för magsår och är gynnsamt vid ledinflammationer. Curcumin höjer halten av ATP.as, ett leverbaserat enzym delaktigt i kroppens energimetabolism. Eterisk gurkmejaolja stimulerar utsöndring av galla och magsafter.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) mald rot per kopp bereds som infusion och intages vid behov.

Ingefära
(Zingiber officinale)
Egenskaper: Eterisk ingefärsolja, bestående av zingiberen, zingiberol och gingerol. Är aptitretande och stimulerande på utsöndring av matsmältningsvätskor. Oljan ger värmekänsla i magen samtidigt som ytliga kapillärer öppnas och befrämjer svettning och avsvalning. Oljan är också kramplösande och motverkar gasbildning i tarmen. Nebrytningsprodukten zingeron är inflammationshämmande.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) mald rot per kopp bereds som infusion och intages hett vid behov.

Kanel (Cinnamomum zeylanicum ) Egenskaper: Eterisk kanelolja är starkt antiseptisk, svampdödande och avskräcker parasitmaskar, men är också stimulerande på hjärtverksamhet, andning och tarmperistaltik vilket förbättrar aptit och matsmältning. Kaneloljan stimulerar utsöndring av matsmältningsvätskor, svett, tårvätska och slem från nässlem-hinnan. Oljan är också kärlsammandragande och har östrogeneffekt som förstärker livmoderns sammandragningar under förlossning. Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) bark per kopp bereds som infusionoch intages hett vid behov. Pulveriserad bark har kortare hållbarhet.

Kardemumma
(Elettaria cardamomum)
Egenskaper: Eterisk kardemummaolja är kramplösande i tarmen och motverkar gaser. Stimulerar aptiten och förbättrar matsmältningen.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) frökapslar per kopp bereds som infusion och intas varmt vid behov.

Kryddnejlika
(Syzygium aromaticum)
Egenskaper: Eterisk nejlikolja är antiseptisk och smärtstillande lokalt och används på tänder, tandrötter och tandnerver. Fungerar som antikräkmedel, motverkar illamående samt är dessutom slemlösande och lindrande vid hosta och luftrörskatarr.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) blomknoppar per kopp bereds som infusion och intages varmt vid behov. Nejlikolja utvärtes är bedövande och smärtstillande.

Lakrits
(Glycyrrhiza glabra)
Egenskaper: Saponinen glycyrrhizin stimulerar cilieaktiviteten i luftrören samt är slemlösande och lindrande vid hosta och luftrörskatarr. Förbättrar upptag av kalcium och andra näringsämnen i tarmen. Flavonglykosider är kraftigt kramplösande i tarmen, hämmar utsöndring av magsaft och saltsyra, är inflammationshämmande och motverkar magsår och magkatarr. Glycyrrhizin är ett naturellt sötningsmedel, sötare än rörsocker.
Dosering: En lakritsstång (finns på apoteket) löses i en halv liter vatten och intages vid behov.
Varning: Överdosering och långtidsanvändning (även av äkta lakritsgodis) är skadligt på grund av saponininnehållet.

Läkealoe
(Aloe barbadensis , Aloe vera)
Egenskaper: En effektiv och populär läkeört. Aloin i bladens ytterskikt är starkt tarmstimulerande och laxerande. Slemämnen, garvämnen, steroider, enzymer, växthormoner, vitaminer, mineralämnen och låga aloinhalter i bladens inre är milt laxerande, skyddande på hud och slemhinnor, smärtlindrande och sårläkande och är därför gynnsamt mot acne, eksem, solsveda, brännsår, sårskador, magsår och magkatarr, och har inflammationshämmande effekt jämförbar med cortison. Aloe är antiseptiskt mot en mängd bakterier som stafylokocker, streptokocker, salmonella och svampar som Candida albicans och har även effekt mot tuberkulos. De verksamma enzymerna förstörs vid upphettning över 70 grader och förstörs också snabbare i pulveriserade och långtidslagrade preparat.
Dosering: Tillgängligt i hälsokosthandeln i form av olika färdiga preparat med bruksanvisning.

Papaya
(Carica papaya)
Egenskaper: Alkaloider i bladen (carpain, pseudocarpin, nikotin, cotinin, myosmin), samt saponin och glykosider påverkar nervsystemet, stimulerar hjärtat och är slemlösande och lindrande vid hosta och luftrörskatarr. Enzymet papain i blad och omogen fruktsaft stimulerar utsöndring från lever och galla och befordrar matsmältningen genom att fungera som matspjälkande enzym, förebygger inflammation och ödem i samband med operationer, samt motverkar negativa effekter av vetegluten. Papain utvärtes bryter ned död vävnad och förbättrar eksem, psoriasis, svårläkta sår och brännskador från brännmanet. Eterisk olja, pektin, kolhydrater, vitamin A, B, C, D.
Dosering: Frukten ätes färsk vid behov. Utvärtes används färsk och nyuppskuren frukt (papain förstörs i luft) som appliceras på störd eller skadad hud.
Varning: Överdosering och långvarigt bruk är skadligt på grund av papain och alkaloider.

Pepparmynta
(Mentha piperita)
Egenskaper: Mentholinnehållande pepparmyntsolja är antiseptisk, bedövande och kramplösande i tarmkanalen samt stimulerar utsöndring av galla och är gynnsam vid njurkolik, gallkolik och inflammation i gallvägarna. Bitterämnen ökar utsöndring av matsmältningsvätskor och är aptitretande. Sammandragande garvämnen tillsammans med pepparmyntsolja motverkar diarre.
Dosering: 1.2 teskedar (2.4 gram) blad per kopp bereds som infusion och drickes varmt mellan måltiderna. Tillsammans med gåsört och kamomill verksam mot menstruationssmärtor. Utvärtes till bad. och munvatten. Även vattenmynta (Mentha aquatica) och andra vilda svenska myntaarter går att använda men är svagare.
Varning: Överdosering eller långvarigt bruk skadligt på grund av mentolhalt i eterisk olja.

Rosmarin
(Rosmarinus officinalis)
Egenskaper: Eterisk rosmarinolja är kramplösande i tarmen, stimulerar utsöndringen av galla och matsmältningsvätskor vilket är aptitretande, och stimulerar dessutom till ökad menstruation. Oljan är utvärtes smärtstillande och ökar blodcirkulationen i huden. Saponiner förbättrar tarmupptag av kalcium och andra näringsämnen. Bitterämnen stimulerar frisättning av matsmältningsvätskor och främjer aptit och matsmältning. Flavonglykosider är kramplösande i tarmen, urindrivande och stärker kapillärväggarna. Sammandragande garvämnen.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) per kopp bereds som infusion och intages vid behov. Rosmarinolja blandas med vegtabilisk olja för utvärtes bruk i badvatten eller som massageolja.
Varning: Överdosering och långtidsbruk är skadligt på grund av eterisk olja.

Rysk rot och Röd rysk rot
(Eleutherococcus senticosus, Acanthopanax senticosus)
Egenskaper: Triterpener, lignaner och glykosider har allmänt stärkande och stimulerande effekt, ökar koncentrations. och prestationsförmågan och förmågan att tåla stora mentala och fysiska påfrestningar.
Dosering: Finns tillgängligt i hälsokosthandeln i form av färdiga preparat med bruksanvisning.

Salvia
(Salvia officinalis)
Egenskaper: Eterisk salviaolja verkar muskelavslappnande i tarmkanalen samt hämmar utsöndring från olika körtlar. Slemlösande och lindrande saponiner mot hosta och luftrörskatarr. Flavonglykosider stärker kapillärväggarna, är urindrivande och kramplösande i tarmkanalen. Bitterämnen med aptitretande verkan. Dessutom blodsockersänkande effekt gynnsam mot diabetes. Eterisk olja och garvämnen har tillsammans antiseptisk effekt utvärtes mot sår och vid munsköljning. Verksam mot menstruationssmärtor.
Dosering: 2 matskedar (0.5.2 gram) blad per 2.5 dl vatten bereds som infusion som intages matskedsvis fördelat över dagen. Spädes till dubbla volymen vid utvärtes bruk.
Varning: Överdosering och långvarigt bruk är skadligt på grund av eterisk salviaolja.

Vitlök
(Allium sativum)
Egenskaper: Klassisk läkeört med en mängd välgörande effekter. Eterisk allicinolja tillskrivs de flesta av vitlökens hälsoeffekter och är komponerad av olika aromiska sulfidföreningar vilka snabbt uppstår som nedbrytningsprodukter i färskpressad vitlökssaft. De mest verksamma substanserna är direkt kopplade till den berömda lukten. Luktfria preparat är mindre verksamma. Lyckas man ta bort lukten, t.ex. genom värmebehandling, förlorar man mycket av de medicinska effekterna.
Vitlök sänker höga blodfettshalter (kolesterol, triglycerider) samtidigt som halten av det "goda kolesterolet" höjs och minskar blodproppsbildande tendenser i blodet, vilket sammantaget minskar risken för hjärtinfarkt och andra störningar i blodcirkulationen. Vidare sänker vitlök högt blodtryck samt sänker blodsockerhalten vid diabetes (sockersjuka).
Vitlöken är kanske bäst känd för att hindra infektioner och är särskilt effektiv mot svampinfektioner som är känsligare än bakterier för vitlökens antibiotiska effekt vilket gör den lämpad för behandling av exempelvis slidkatarrer där Candida albicans är inblandad. Vitlökens hormoninnehåll av androgen och östrogen typ kan lindra klimakteriebesvär. Vitlök stimulerar immunsystemet, vilket bland annat motverkar cancer, samt sänker fysiologisk stress vilket ökar prestationsförmågan. Allicin är slemlösande och gynnar rensning av luftrören. I övrigt stimulerar vitlök utsöndring från spottkörtlar, mag. och tarmkörtlar, bukspottkörtel, lever och galla vilket är aptitretande och befrämjer dålig matsmältning.
Allicin är avslappande och motverkar bakteriell jäsning och gasbildning i tarmen, samt avskräcker tarmparasiter. Flavonglykosider är urindrivande och avslappande på tarmmuskulaturen samt stärker kapillärerna i blodkärlssystemet. De välgörande substanserna är direkt kopplade till den berömda vitlökslukten. Lyckas man ta bort lukten har man också tagit bort de flesta medicinska effekterna. Luktlösa preparat och värmebehandlad vitlök har färre verksamma substanser än färsk, rå lök. Vanlig gul lök innehåller samma ämnen som vitlök, men i lägre halter.
Dosering: En färsk vitlöksklyfta intages dagligen som förebyggande hälsokur. En färsk vitlöksklyfta krossas eller pressas och bereds som macerat i ett glas kallt vatten några timmar, och tre glas om dagen intages vid pågående sjukdom. 2.4 ml juice kan också användas. Vid specifik infektion stoppas oljad vitlök in i berörd kroppsöppning över natten (eller dagen). Vid allmän infektion stoppas vitlök i samtliga kroppsöppningar, men måste alltid penslas med vegetabilisk olja för att lindra den direkta effekten på slemhinnan.
Varning: Överdosering och långtidsbruk är skadligt på grund av eterisk allicinolja, särskilt hos spädbarn och gravida kvinnor.

Torbjörn Peterson

Kommentera gärna artikeln