|
HANDBOK FÖR VARDAGSEKOLOGI |
Djur
Ekologi
Ekonomi
Energi
Fritid
Handel
Hantverk
Hushåll
Hälsovård
Idéer
Kultur
»Skapande naturlig
lek
»Leksaker
»Musik
»Hemundervisning
»Skolträdgård
Livsmedel
Odling
Transporter
Återbruk
Om handboken
»Till alternativ.nu
SKAPANDE NATURLIG LEK Vad är ett barn? Barnet är allt mänskligt livs början. När ett barn föds med ögon, öron händer hjärta och hjärna är det för att bli poet, konstnär, forskare allt detta på en gång. Barnet föds kort sagt för att bli människa. 
Så länge vi tvingar barnet att vara som vi vill att det ska vara förstör vår kärlek till barnet allting. Vi vill få det att nå höjderna och säger åt det att klättra högre. Vi följer barnet för våra egna syften och begär att det ska gå längre. 
Barnet föds med en okänd skaparkraft (att skapa är att förverkliga något som tidigare inte existerat). Denna skaparkraft har tillräcklig styrka att (om den skyddas väl) forma det till en människa. Vad är det då vi måste skydda barnet från? Först och främst från oss själva. Det är pedagogikens stora problem. Den enda vettiga formen av fostran är att bevara barnets förmåga att skapa obruten tills de fria krafter barnet givits av naturen utifrån formar det till människa. 
Barnet utvecklas bara genom sin egen aktivitet. Det som de vuxna ska göra är att inte hindra barnets aktivitet.  (Från ett föredrag av Wissa Wasset på Nationalmuseum 1966). Att leka Processen - leken är viktigare än produkten- leksaken. Lekens mål är leken. Det innebär att barnet engagerar hela sin personlighet i aktiviteten, som utspelas här och nu. Barns upplevelser i leken präglas av helhet. Lekande barn visar en obotlig energi, en energi som slutar att flöda när leken är slut eller kojan är färdiguppbyggd. Detta talar om för oss att det är processen som är leken och det enda som är värt mödan. En annan viktig del av ett barns lek är kontrasterna mellan balans och obalans såsom verklighet kontra fantasi, arbete kontra lek, förnuft kontra inaktivitet. Leken är en grundläggande del av den mänskliga kulturen. Det är lika naturligt att leka som att arbeta. Arbetet och leken = livet! Konkurrens eller samarbete Har du någonsin sett hur glädjen försvunnit ur barns lek? Har du sett barn bli förbigångna, retade eller utstötta eller avsiktligt sårade under lek och undrat över orsaken? Kanske beror det på att många lekar och spel bygger på konkurrens och detta kräver vinnare och förlorare. Leken där barn hetsar eller i värsta fall hetsas till att tävla mot varandra, där någon, eller bara ett fåtal kan vinna, slutar självfallet med att många blir besvikna och utslagna. Tävlingslekar har också en tendens att skada även vinnaren. Det viktigaste för den egna lyckan över att vinna förutsätter att någon annan förlorar. Ta det lugnt Lugna er föräldrar och inspirera ert barn istället för att ställa krav. Låt era barn få möjligheter vad gäller utrymme och tid. Alla barn kan måla men det är inte säkert att vi fattar det. Ta inte för givet vad det gäller barns måleri utan fråga; "Kalle, vad har du ritat, vad är det för något?" Varje barn är unikt och bör ej jämföras med andra barn. Dra paralleller och jämför ditt eget dagsverk med grannens, arbetskompisens o s v om du vill förstå hur det känns att jämföras med andra. Skapande - naturlig lek Skapande möjliggörs i en naturlig omgivning där mänskliga förutsättningar samverkar med den av naturen skapade lekplatsen. Säg därför nej till byggherrarnas intentioner att ”göra rent” ett stycke skog för att bygga en artificiell lekplats med impregnerat trä, järn och plast. Ställ frågan varför, varför röja skog för att bygga lekplats, vill ungarna ha denna lekplats framför skogen, ängen eller tjärnen. Ungarna borde bestämma, det är ju dom som ska leka där! Uppfostran Den ro och kontakt vi idag behöver mer än någonsin är egentligen inte en fråga om barnuppfostran i vanlig mening. Det är först och främst en fråga om föräldrarnas förmåga att uppfostra sig själva. Det gäller att inse att hemmets utseende, prylar och karriär är oväsentliga i förhållande till de värden som ligger i att leva med ett barn i utveckling, att förstå det, tala med det och ge det ro och kärlek. Det som verkligen ger barnet känslan av ro och samhörighet under de första åren är när barnet får skapa, uppleva och göra något tillsammans med föräldrarna. Tala och märka att det man säger blir förstått, respekterat och besvarat; teckna, klippa, klistra, snickra, sy med hjälp och intresse från mor och far, spela tillsammans, höra en av föräldrarna läsa sagor och få tala om det man läst. Få vara med ute och tälta, göra en söndagsutflykt med föräldrarna som har så mycket ro i sig att de kan stanna upp och försöka känna igen fåglar på deras sång, och som kan lägga sig på alla fyra och följa en myra på väg till stacken, och få sitta tillsammans vid en eld om kvällen. Få lov att ta föräldrarna i anspråk för att prata, fråga och peka istället för att bli slängd i baksätet för att åka iväg till en plats där föräldrarna hoppas få ut så mycket som möjligt under några hektiska semesterveckor. Uppleva att ha föräldrar med i leken med andra barn, på kurragömma, bollspel och hoppa hage på bakgården. Allt detta är saker vi kan göra för och med våra barn och som vi skulle göra om vi förstod vilken glädje det ger, också för oss själva. Marcus Samuelsson Kommentera gärna artikeln |
Copyright © Tidningen Åter / Petter Bergström samt respektive författare